Konstellationen, även känd som FOGELSTADGRUPPEN : Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Elin Wägner och i korgstolen Kerstin Hesselgren.
Gruppen stod bakom KVINNLIGA MEDBORGARSKOLAN VID FOGELSTAD men också Frisinnade Kvinnors Riksförbund och Tidningen Tidevarvet.
ELISABETH TAMM föddes på Fogelstad den 30 juni 1880. Hon var dotter till ryttmästaren Carl Tamm och friherrinnan Emma Åkerhielm. Hon fick undervisning i hemmet av guvernant. Senare fick hon tillträde till föreläsningar vid Uppsala universitet och ägnade sig också åt omfattande egna studier. När Elisabeth var 25 år dog fadern och hon tog då över driften av godset och dess jordbruk.
Hon hade flera politiska uppdrag, bl a blev hon den första kvinnliga kommunalnämndsordföranden i Sverige. Hon var en av de första kvinnliga riksdagsledamöterna och satt i andra kammaren 1921 – 23.
Initiativet till Kvinnliga Medborgarskolan var hennes, och hon var ekonomisk garant och idégivare. Utan hennes viljestyrka och ekonomiska stöd hade idén om skolan inte förverkligats.
Förutom kvinnofrågor engagerade hon sig starkt för jorden och freden. 1940 gav hon tillsammans med Elin Wägner ut boken ”Fred med jorden” där hon hävdade att kvinnorna omöjligt kunde fortsätta med att passivt se på hur miljön förstördes och jorden exploaterades i vinstsyfte.
Elisabeth Tamm är också känd som initiativtagare till den radikala veckotidningen ”Tidevarvet” som utkom 1923-36, och till den Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad (1925-54). Under nästan 40 år av sitt liv var Elisabeth Tamm en ledande gestalt inom svensk kvinnorörelse. Först inom Frisinnade kvinnors riksförbund (1923-31) och sedan inom Svenska kvinnors vänsterförbund (1931-58). Hon var en av sin tids märkligaste kvinnor.
Efter en lång tids sjukdom avled hon den 23 september 1958.
ADA NILSSON föddes 1872 i Södra Säm, Älvsborgs län. Hon var dotter till en lantbrukare men blev faderlös vid tolv års ålder. Modern gifte om sig och barndomshemmet upplöstes. Ada gick i lyceum för flickor i Stockholm, där hon tog studenten 1891 för att i Uppsala studera vidare till läkare.
År 1900 blev hon medicine licentiat och som läkare en av de kvinnliga läkarpionjärerna som ägnade mycket kraft åt kvinnosjukdomar och sexualupplysning. Hon var tidigt intresserad av samhälleliga problem, och det motstånd som mötte henne under medicinstudierna väckte hennes engagemang i kvinnofrågorna. Hon verkade för mildare arbetslagstiftning,moderskapsskydd och lösdriverilagens revidering.
År 1907 startade hon Kvinnornas diskussionsklubb i Stockholm och hon var initiativtagare till bildandet av Frisinnade Kvinnor under parollen: ”Mot krigspsykos, för demokrati och kvinnans likställdhet!”. Hon var också ansvarig utgivare och drivande kraft i tidningen Tidevarvet.
På ålderdomen flyttade hon till Fogelstad och bodde hos Honorine Hermelin. Nittiotvå år gammal dog hon 1964.
HONORINE HERMELIN föddes 1886 på gården Ulfåsa i Östergötland. Föräldrarna var baron Joseph Hermelin och Honorine von Koch. Modern dog när Honorine var endast tio dagar. Efter skolgång i Stockholm utbildade hon sig till lärare. Hon blev lärare bl a vid Anna Sandströms seminarium, där hon själv utbildats.
Hon var tidigt socialt medveten, bl a engagerad i stugrörelsen, där kvinnliga studenter och arbeterskor samarbetade. År 1917 kom Honorine för första gången till Fogelstad för att tjänstgöra som arbetsledare vid nödhjälpsarbeten. Hon blev vän med Elisabeth Tamm, och när skolan startade 1925 blev hon dess betydelsefulla rektor.
Honorine var en lysande pedagog och föreläsare och var för många elever och åhörare helt oförglömlig. Hon var ”den kunniga eldsjälen”. För Honorine var alltid samarbetet med oliktänkande grupper självklart när det gällde de stora och viktiga frågorna: kampen mot fascism och förtryck, för fred och rättvisa.
Under Elisabeth Tamms sjukdomsperioder engagerade hon sig i skötseln av Fogelstad. Åren 1930 – 46 var hon medlem av kommunfullmäktige i Julita. Hon var 1932 – 43 Sveriges första kvinnliga skolstyrelseordförande.
Efter Kvinnliga Medborgarskolans nedläggning 1954 bodde Honorine Hermelin kvar i skolhuset, som hon kallade Lilla Ulfåsa.
En kort period var hon gift med den danske religionsfilosofen Vilhelm Grönbech. Hon avled 1977.
ELIN WÄGNER föddes 1882 i Lund. Fadern var filosofidocenten Sven Wägner. Modern Anna Wägner var prästdotter. I treårsåldern förlorade Elin sin mor och familjen flyttade till Nyköping. Fadern ville inte att Elin skulle studera så hon började i stället arbeta som journalist på bl. a. Dagens Nyheter och Idun. Genom sitt arbete kom hon i kontakt med rösträttskvinnorna. Hon debuterade som skönlitterär författare 1908 med ”Norrtullsligan” och två år senare kom ”Pennskaftet”. Båda böckerna tar upp rösträtten och kvinnors yrkesvillkor.
Hon hade flera internationella uppdrag och gjorde flera reportageresor i det krigshärjade Europa. Under åren 1924-28 var hon redaktör för Tidevarvet. Fredsfrågan och miljön engagerade henne mycket. Boken ”Fred med jorden”(1940) var ett samarbete med Elisabeth Tamm och liksom ”Väckarklocka” (1941) långt före sin tid i sitt miljöengagemang.
Elin Wägner var radikalpacifist och kväkare. 1944 blev hon ledamot i Svenska Akademien, den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf.
Åren 1910-22 var hon gift med filosofen John Landqvist. Hemmet Lilla Björka i Bergs socken i Småland blev från 1927 hennes fasta punkt mellan resorna och besöken på Fogelstad.
Hon avled 1949.
KERSTIN HESSELGREN – Kerstin den första – föddes 1872 i Torsåker i Gästrikland och växte upp vid Hofors järnbruk. Fadern, Gustaf Hesselgren, var provinsialläkare och hennes mor, Maria Waern kom från en frisinnad, intellektuell släkt. Kerstin uppmuntrades av modern att studera och skaffa sig ett yrke.
Hon genomgick sjuksköterskeutbildning med fältskärsexamen som påbyggnad och kunde hjälpa sin far vid läkarmottagningen. Helst ville hon bli läkare men hon saknade studentexamen så i stället blev det London och studier vid Bedford College där hon avlade examen som bostads- och yrkesinspektris.
1906 blev hon Sveriges första bostadsinspektor och 1912 den första yrkesinspektören. Under de här åren fick hon hedersnamnet ”Kerstin den första”. Hon hade lärt känna Elisabeth Tamm vid ett besök på Fogelstad i samband med den föreläsningsverksamhet som Elisabeth startat 1902. Kerstin var verksam inom Frisinnade kvinnor från starten 1914 och blev som första kvinna invald i riksdagens första kammare 1922. Det politiska och sociala engagemanget innebar en mängd uppdrag bl. a. som internationell delegat i Nationernas Förbund. Hon var känd som en mycket god talare och höll skolans invigningstal annandag påsk 1925.
1962 dog hon nittio år gammal på Sophiahemmet i Stockholm.
